She lingers – an experimental one

When she lingers, it is to pull the band-aid.
She is searching in her vacant heart,
but the void is growing, all the larger is the shade;
wishing for a feeling, at least a point to start.
She wants to escape, but her path has been laid,
body and mind are pulling apart.
Where to look for what’s lost inside,
without repeating what’s left behind?

Coloured by despair, the tears are deep.
Lost and begging for force;
mustering will, for the uphill is steep.
Roaming externals, to find the source.
The will to progress, is a treasure-hunt,
a map-less one. It must run its course.
Impatience drives, all the while it darkens and burns
walking towards the day when the light returns.

Gaza

Det exploderar,
där en väg mött en annan.
De röjer fram nu
utan att stanna.

Det finns ett mål i våldet
trots all sin meningslöshet,
det finns en väg för ilskan
till hjärtats förtret.

Och trots att eldar härjar
på väg som liten gata,
brinner hjärtats eldar än starkare
och än mer för att hata.

Det pumpar stadigt,
trots att solen bleknar
och det ägnar sig
åt hängiven övertygelse
och farliga lekar.

Man letar förgäves efter kärleken,
tills att man kan gråta,
men finner bara hatet större
och ovilligheten att förlåta.

Att mata glöden

När tvivel dundrar
och konkret förfaller,
veknar hjärtats kamrar
av bombens skaller.

Och då hjärtats eld
uti svaghet svinner,
glöder kärlek länge
trots att hatet brinner.

För en brand kan släckas
då en glöd bevaras
och hårdhet försvinna
då värme bevaras
Att älska med ömhet, ord och beröring,
det är att mata glöden
– då kärlek besvaras.

Lögn

Hon ljuger aldrig,
inte när hon ler,
inte när hon gråter,
ej heller när hon älskar,
eller förlåter.

Hon ljuger inte,
för det svärtar ner hennes själ.
Ibland blir hon brutal i sin ärlighet,
men hon menar bara väl.

Evigt söker hon svar,
även för de frågor
som inte går att besvara.
Allting vill hon veta
och kunna förklara.

Oftast är det varken berikande
eller särskilt uppfyllande alls;
hon söker bara
att försvara sig någonstans.

Fallen angel

She’s a fallen angel
she has lost her way.

No more innocence,
she’s not wearing white today.

She’s a fallen angel.
She has spoken now.
Not with words of evil
but to obtain a respectful bow.

She has had enough
of insults and madness
as an eternal game.
No more looking at herself
and feeling shame.

She’s a fallen angel.
She has learned how to demand.
It’s been a journey
but the soul needs to expand.

She’s a fallen angel
for those who look to find
goodness and naivety surgin’.
But she is an angel to me still,
just not a virgin.

Solrosen

Hon är hukad för regnet,
skyld för mörkret.

Hon är utan idéer,
men hennes essens är konkret.

Hon söker solen,
dock utan att veta.

Solrosen hittar ljuset,
alltjämt utan att leta.

Hon sträcker sig mot strålarna,
när sig på dess värme.

Växer ambitiöst,
för att komma närmre.

I sin natur vill hon blomma,
envis, tålig och stark.

En evig strävan uppåt,
utan att lämna mark.

Att komma fram

Hon är vacker
tycker han
där hon härjar
i hans drömmar.
Hon är vacker
där hon simmar
i hopplöshetens
strida strömmar.

Hon är stark
känner han,
hängiven i allt
hon tar sig för,
och varm är hon,
älskar,
som ingen annan gör.

Och hon är ömtålig,
fast det ser man inte
det har hon lyckats dölja,
hon har gömt det väl
bakom vältalighetens
förrådande slöja.

Han väntar på henne,
fast hon aldrig
tycks hitta hem.
Han ler när han ser
att hennes hjärna vill,
men hjärtat kommer sen.

Och han våndas,
där han står
med öppen famn.
Han säger:
Älskling,
varför kommer du aldrig fram?

Vem är hon?

Vem är hon?
Hon som i grunden
säger emot sin egen existens.
Hon som har självförgörande
som essens.

Vem är hon?
Denna mjuka
men innerligt brutala,
som kan väcka mörker
ur sin långa dvala.
Den som i ental finns
och tillfälligt stagnerar.
Vem är hon?
Hon som växer i sällskap
och sökande genererar.

Vad vill hon?
En hemligt uttalad önskan ändå.
Varför räds hon för sällskap?
När det enda hon vill är: bli två.

Har hon ett namn?
Denna som stör
likt bubblor under tapeten.
Vad heter hon?
Om inte ensamheten?